Oj, vad det var länge sedan jag skrev något här, jag misstänker att jag kan skriva i stort sett vad som helst, det är nog väldigt få som hittar hit nu ;)
Kort resumé: 2018 avslutade jag min Socialpedagogutbildning, innan utbildningen var avslutad hade jag fast anställning som skolkurator i Tranemo kommun, och fick därmed ett yrke som "uppslukade" mig - så himla kul! 2019, ett år som började lovande, jag gick en utbildning till medicinsk barn- och ungdomsyoga-instruktör, med inslag av mindfulness, perfekt kombination, eftersom jag gått en sådan utbildning tidigare.

30 april drabbades vi av stor sorg, vår älskade Bullen fick avsluta sitt 13-åriga, liv här hemma i trädgården. Han var först ut i Bimbos kull 2006 och har betytt enormt mycket för oss och hela släkten. Alltid full av glädje, energi och aldrig osams med någon. En ständig källa till glädje!



Bullen 17 mars 2006 - 30 april 2019

Ungefär två veckor senare, den 6 juni, var det dags för mera sorg. Och chock, Quila, vår svarta, vackra storpudel, föll ihop framför mig. Jag hann precis fånga upp henne i mina armar innan hon föll ihop, medvetslös. Inre blödningar orsakade av tumörer, som vi inte visste att hon hade. Quila fick somna in, med större delen av familjen samlad omkring sig. 

Quila 31 januari 2012 - 6 juni 2019

...efteråt har jag insett att jag hela sommaren levde i något slags vacuum, ingenting var riktigt roligt och jag har knappt inga sommarminnen alls, från 2019. Jag har, så här i efterhand, insett att jag drabbades av både chock och stor sorg, och jag vet ju att det måste få ta tid. Men det är tyvärr inte lika accepterat att man sörjer en, i det här fallet två, hundar alltför länge. "Tur att du har tre hundar till", jo, det är fint att ha de andra kvar, jag älskar både Viska, Alice och Rex, men tyvärr så hjälper det inte. Om Du, liksom jag, någon gång har drabbats av ett husdjurs död, så vet Du vad jag menar. Kloka Ingela Weinberger sa något som har dröjt sig kvar, det var när min pappa just hade dött, hon sa ungefär så här: "Ninni, sorg är inte farligt, det gör bara så himla ont. Minns, när du gråter, att den som dött är värd varendaste liten tår..."
Ja, så är det nog, och man får gråta tills tårarna tar slut, det är först då som det börja göra lite mindre ont och man kan börja tänka på de döda med värme och ett leende. Jag är inte riktigt framme där ännu, och jag känner att även djur är värda ett sorgeår, minst.

I augusti 2019 fick jag anställning som skolkurator på Strömma Naturbrukscentrum i Sätila. Ny skola, äldre elever och nya möjligheter. Det är också en slags sorgeprocess att gå igenom, när byter arbete trots att man egentligen trivs, och verkligen gillar de arbetskamrater och elever man har lärt känna. När man älskar djur, som jag gör så är det ju fantastiskt att få arbeta på ett naturbruksgymnasium, där får jag användning av mina samlade kunskaper inom samtalsmetodik, medicinsk yoga och som terapihundsförare och jag trivs verkligen, även om jag också saknar både arbetskamrater och "mina" förra elever. Tänk om man fick lov, att både ha kakan kvar och äta upp den ;)
Och nu då? Vad händer 2020? Året har ju bara börjat och vi ser fram emot att vi äntligen ska få klart bygget av vår nya träningssal, det har gått väldigt långsamt med bygglovsansökan och offerter från snickare, men nu verkar det som att det börjar lossna. 
Hunddagiset har just bytt lokaler, Pelle har slitit enormt under hösten ,med att få färdigt alla gästrum, och vi håller som bäst på att färdigställa bygget av kök och badrum. I badrummet kommer vi att ha plats för hunddusch, fön och trimbord, det är efterlängtat. Duschen i vårt torp är stor och fin, men det blir skönt för ryggen med en upphöjd duschplats.
Vi tror att det kommer att bli kanonbra med vår nya sal, den kommer att användas av både våra dagishundar, pensionatsgäster och för er som vill hyra en mysig träningssal, enskilt, smågrupper eller för kennelträffar. Lokalen kommer att förses med stora fönster ut mot en hundhage och med vår härliga naturstig runt knuten, som kommer att bjuda på en del överraskningar så småningom. Tur att jag är tålmodig, det krävs när man bygger det mesta själva.

Kulla med VillGott Hunds kurslokal, dagis och pensionat längst upp till vänster. Nya salen kommer att byggas ännu lite längre till vänster, med genomgång från nuvarande byggnad.

I slutet av januari och början av februari startar vi upp vårens kurser; valpkurser, NoseWork, Rallylydnad och Unghundskurs till att börja med. Nytt för i år är "Hundskolan", som ersätter vår Vardagslydnad, och "Kloklippning utan rädslor", som är en helt ny kurs hos oss. Mer info om kurserna kommer snart under Nyheter på hemsidan.
Catharina Waldenström är nu färdig Hundinstruktör och har påbörjat en utbildning till Hundpsykolog, och jag vill flagga för att hon kommer att behöva praktikhundar under våren-sommaren 2020. 

Rex (född 10 juni 2017)

Nu kör vi igång ett riktigt roligt, härligt Hundår på VillGott Hund!

Vi vill som vanligt inspirera till sann hundglädje! och vi ska göra vårt bästa för att både Du och din hund ska trivas hos oss!

Varmt välkommen till våra kurser, hundproblemutredningar, privatträningar, dagis, pensionat och NoseWork-tävlingar!

Pelle, Anneli, Carina och Catharina

/gm Ninni

När jag lade upp kurserna för vårterminen 2016 så hade jag inte räknat med att vi skulle flytta redan i februari! Vi hade planerat en flytt till sommaren, men så kom köparen som hade bråttom in i vår fastighet i Kinna och jag, som är tidsoptimist sa "det ordnar sig! Vi fixar det!" och så får vi slita som galningar hela januari. 

Vi kommer, tyvärr inte att lyckas få igång kurserna de datum jag planerat, det blir en framflytt på ca 2 veckor, meddelande är på väg ut till alla som anmält sig till kurs. Om de nya datumen inte kommer att funka för någon så har man all rätt att ta tillbaka sin kursanmälan i och med detta. Jag beklagar om det ställer till det för någon, men hantverkare och andra inblandade skyndar sig så fort de kan, utan att för den delen slarva med renoveringen. 

Vi får glädjas åt att det kommer att bli så himla bra när det blir färdigt! :) 

De kurser som kommer att starta inledningsvis är: Valpkurs, Vardagslydnad, NoseWork och Rallylydnad gå gärna in och läs mer under Kurser på vår hemsida 

IMG_8736.JPG (151,15 kb)

I min summering av 2015 ingår i stort sett bara stress, som nästan färdig mindfulnessinstruktör så borde jag kanske inte stressa så mycket, men tack vare min utbildning så har jag verktyg för att ta hand om mig själv när stressen blir för stor, den blir därför alltmer sällan övermäktig numera, tack och lov!

2014 och 2015 har vi letat gård, för att kunna verka och bo på samma ställe, ett led i att skapa en mer harmonisk vardag för oss, våra barn, hundarna och de andra djuren. Alla som har letat hus vet hur tidskrävande det är och hur mycket energi det tar att fundera över olika alternativ för att få det så bra som möjligt. Det skall passa oss, barnen, hundarna, alpackorna, kunderna osv...

Nu har vi hittat vår gård! Bara 4 km från Kinna centrum, det tar 4 minuter dit om man kör lagligt :) Det är en mysig liten gård med ett större hus för hunddagis och inomhusträning med många små omkringliggande hus och ett vackert torp med glasveranda där vi ska bo! Vi kände direkt när vi kom dit, hur klyschigt det än må låta, att; "Nu har vi kommit hem!" Dagis, kurser, butik och hundpsykologverksamhet flyttar i förväg, familj och alpackor flyttar i maj.

Jag hoppas på ett Gott slut 2015 för alla våra hundvänner med familjer. Jag hoppas att ni slipper bli skrämda till panikflykt eller paralysering av alla dessa smällare och raketer, som så många människor, av någon outgrundlig anledning, fortfarande sätter så högt värde i. Det finns massor av tips om hur man ska ta hand om våra älskade hundar när det smäller, på alla möjliga sidor på internet, så jag tänker inte ge fler tips här. Men Du är välkommen att mejla eller sms:a, även under helgdagarna om ni ställs inför något svårt bekymmer med någon av era kära fyrbenta familjemedlemmar. Även katter, hästar, alpackor, får och många andra djur mår dåligt när det smäller och blixtrar.

Vi kommer att starta år 2016 med renovering av våra nya lokaler, kursplanering för vår och sommar 2016 pågår för fullt och vi är så himla glada över att från och med 1 februari 2016 kunna hälsa Lina Krokström på hundigt.se och alla gamla och nya kunder

Välkomna till Kulla i Ginkalunda!

Gott Nytt hundÅr 2016!

kram Ninni 

Jag får ofta frågan om det är okej att säga NEJ till sin hund. Ja, man får lov att säga vad man vill till sin hund. Enligt lag så betraktas våra hundar som varor, ungefär som bilar och kylskåp och man får tilltala dem precis som man vill, en viss skillnad finns dock, de är levande djur och man får aldrig gå över de gränser som finns i djurskyddslagen. 

Men, om vi skall prata inlärning och någon undrar hur de snabbast skall lära sin hund bra saker, då rekommenderar jag att man skippar ordet NEJ, beroende på hur man väljer/valt att lära in ordet, ofta gör man det med irriterad/arg röst. Om du själv skall lära dig något snabbt och vll att kunskapen skall sitta kvar länge, vill Du då att någon ryter in kunskaperna så att "du fattar"?! Eller föredrar Du att lära dig av en lugn, trygg och saklig pedagog? Nej, är ett ord som ofta är svårt att lära in utan att låta arg eller irriterad och inlärning går verkligen mycket trögare om jag är irriterad/aggressiv, såvida jag inte har en väldigt undergiven elev (läs; hund). De undergivna lyder alltid snabbt då de blir rädda/osäkra och inte vill göra något som kan reta upp läraren (matte/husse). De undergivnas inlärning, utöver, NEJ och andra förbudsord, går sedan lika trögt eftersom de blir passiva, de vågar inte ta för sig och testa olika saker för att lyckas att göra rätt. 

Jag behöver inte ordet Nej. Om jag lär in ett uppmärksamhetsljud, inkallning, stanna m.m, så att det verkligen sitter, då behöver jag ju aldrig säga nej. När mina hundar exempelvis stannar och börjar tugga på ett kadaver, då klappar jag händer eller gör något "roligt" ljud och så fort de lyfter ett öra, eller på annat sätt visar att de lyssnar på mig, så kallar jag in dem. Skulle de avstå från att komma så går jag helt enkelt dit och byter/avleder på plats. Förr när jag röt nej till de hundar jag hade då, så fick det effekten att de såg mig som en konkurrent om det äckliga bytet. Men jag har bestämt mig för att jag inte är någon hund, alltså tänker jag inte konkurrera om hästbajs, skatungekadaver, grisöron eller annat äckligt. När det gäller byten så hade jag förr 4 olika typer av hundar. 

1. De som snöt bytet och sprang längre bort med det 

2. De som svalde innan jag hann blinka

3. De som vaktade det genom att stelna till och morra dovt

4. De som, undergivet, kröp ihop och såg ut som om jag brukade slå dem och lät mig ta bytet ifrån dem utan större protest

Hundtyp 4 var jag på den tiden väldigt stolt över, jag tyckte att jag hade "pli" på dem. De 3 första "typerna" var ju ett ganska stort problem och det största problemet var egentligen att jag själv hade tränat dem till att bli som de var, men jag var okunnig om hur inlärning fungerar, så jag förstod inte att det var mitt eget verk.

Jag skapade deras beteenden genom att ständigt ryta, slita ifrån dem allt de inte fick lov att ha och genom att ryta/vråla nej så fort de gick över mina personligt satta gränser, gränser som hundarna själva fick klura ut genom att testa och bli "fyade" :( 

Numera tränar jag med belöning för det som är rätt. Jag tillrättalägger miljö och annat vid nyinlärning, så att det inte skall kunna bli fel och tränar sedan med svårare och svårare störningar. Det blir givetvis fel ibland, även nu, och ibland blir jag irriterad, men då avstår jag från att träna vidare vid det tillfället. Det allra bästa är att jag numera känner mig trygg i att allt går att rätta till :) 

Hur är det nu med mat på bordet då? Hur gör man med dem som stjäl? Med ovanstående facit så gäller det ju att varken  träna din hund till att bli snabb på att svälja, snabb på att dra iväg och gömma sig eller duktig på att morra och bevaka byten. 

Ur hundars perspektiv är alltid det byte som inte någon vaktar, allmän egendom och alltså är det fritt fram att ta för sig av mat på bordet när inte någon vaktar den. De senaste 30 åren har jag alltid haft 2-7 hundar samtidigt, oftast 4-5, det gör att jag har kunnat betrakta samspelet i en flock. Om allt är normalt i en hundflock, alla är friska och mår väl och det finns tillräckligt med utrymme för att kunna dra sig undan för den som vill, så får den som har ett saftigt köttben gnaga ostört. De andra kan ligga och stirra på den som har benet men om allt är normalt så är det ingen som stjäl det. Ibland kan den som gnager tillåta en eller flera att hjälpa till och då gnager de tillsammans. Om köttbensgnagaren tröttnar och går därifrån så kan någon av de andra i flocken gå dit och ta det, utan problem. Om den som hade det först ångrar sig så lägger sig denne och väntar ut att den nye ägaren till bytet skall tröttna och passar sedan på när han/hon går ifrån. Undergivna hundar lämnar nästan direkt om någon stirrar på dem, de står i regel inte ut med den psykiska press som stirrandet innebär, andra kan fortsätta gnaga obekymrat hur länge som helst, ibland tills betraktaren ger upp och går. Jag har levt med halvstor till stora flockar, blandat tikar och hanar, i 25 år och har aldrig haft något slagsmål om ben eller andra byten. 

Det finns vissa hundar som avstår från att stjäla från bord och bänkar, om de har förstått att matte eller husse alltid äger bordet, även om de inte är där. Det är oftast de mest undergivna eller de som är säkra på att de kommer att få ta del av maten lite senare, matte/husse delar alltid med sig. 

Frågan är hur jag får min mest inbitna "mattjuv" att inte stjäla från bordet? 

Utan att skrämma, ryta eller aga så att hen helt enkelt inte vågar stjäla går det förmodligen inte, såvida jag inte tänker sitta vid bordet och vakta hela tiden. Men jag har kört med aggressiva, hotfulla metoder under mina 15 första år som hundägare och jag har valt bort dem. Numera lämnar jag inget framme omd et finns en risk att hundarna kan nå det. Skulle de ändå ta mat eller annat som är mitt så kallar jag på dem när jag ser det, det funkar perfekt eftersom de inte utvecklat vakt eller konkurrens om byten med mig. När de lämnar över "bytet" så får de en pyttebit av det där "bytet" som tack för att de väljer att backa och lämna över det till mig. 

Sedan slår jag mig själv med den där hoprullade tidningen och tänker, med aggressiv ton; 

"Fy Ninni! Fy dig som glömde maten framme!!" 

God fortsättning! Nytt år och så är det dags för MyDog igen. Konstigt, det känns som att det bara var några månader sedan vi var där senast. Men det har uppenbarligen gått ett helt år. 

Det är tredje året i rad som vi besöker MyDog utan hund, det är faktiskt riktigt skönt, när jag är där för att ställa ut hund så blir jag i regel kvar kring den ring vi är hänvisade till i och med nummerlappen och jag brukar inte hinna se så mycket annat än mina egna raser med medföljande människa. Det beror nog mest på att det är så kul att snacka hund med de som har samma ras/raser som jag själv, men det är nog också lite bekvämlighet, det är inte lika avkopplande att rota runt i alla montrarna när man samtidigt skall hålla koll på ett par av sina 4-benta kompisar, det är ganska trångt där inne i mässgångarna.

En gång är ingen gång, två gånger är en vana och tre gånger är en tradition, så nu åker vi traditionsenligt, jag och bästa  Carina till MyDog. I år med förhoppningen att hitta roliga prylar till hunddagiset. Våra gamla Ottosson-spel är ganska slitna nu, åtminstone de i trä, och även om några av hundarna fortfarande är minst lika entusiastiska när spelen kommer fram så är vi dagismänniskor lite trötta på dem. Vi skulle kanske behöva ha ett godisfack för människor också i de där spelen ;) Oftast har vi roligare när vi gör cirkuskonster eller tränar lydnad med dagishundarna, men hundarna själva tycker såklart att det är kul när "godisspelen" kommer fram. 

Om jag gör något intressant fynd på mässan så rapporterar jag det här så småningom. Har du något bra tips på aktivering som inte kräver flera timmars förberedelser/utförande? Tipsa oss gärna!

Jag önskar att jag kunde ge oss alla hundägare en solig helg med härliga hundpromenader utan regnkläder och genomblöta pälsar, men det är nog för mycket att hoppas på så;

Ha en mysig helg! oavsett väder //Ninni

Nu har jag snorat i över en vecka, "det är ingen lång tid, en normal förkylning varar ca 6 veckor", sa någon till mig häromdagen. Det kan hända men för mig känns det helt onödigt att vara förkyld, jag vill helst inte vila, det finns så himla mycket roligt att göra. Men det finns, som de säger, inget ont som inte har något gott med sig; efter en viloperiod så brukar jag i stort sett alltid upptäcka att de träningsmoment jag jobbade med före vilan, sitter så himla mycket bättre när hundarna har fått ta det lugnt några dagar :) ...och helt utan träning blir de väl kanske aldrig, man gör ju saker i vardagen hela tiden som kräver viss koncentration/lydnad av våra hundar och en omgång 3x3 orkar jag ju oftast med ändå. Jag är glad att jag har haft sådan tur att mina hundar, trots att de är av väldigt aktiva raser (Schapendoes och Storpudel) klarar av att vila flera dagar i följd om det behövs. Det är ingen av dem som "klättrar på väggarna" efter en dag i soffan. Viska kan bli lite rastlös, men då bär hon lite prylar fram och tillbaka och sedan ser hon ut att vara väldigt nöjd med sig själv när hon återigen sträcker ut sig i soffan. 

Att vara mottaglig är ofta något positivt, det är fint att vara mottaglig för inlärning och nya idéer, men jag känner mig ganska ful efter att ha tagit emot den här rinnsnuvan och hostan i kombination med nästäppa och huvudvärk. Efter att ha sett mitt rödflammiga nylle i spegeln idag på morgonen så konstaterar jag att det är fult att vara mottaglig för virus/infektioner. 

Hundar kan också bli förkylda, det är ganska ovanligt att de får hög feber, även om det händer, vanligare är att de får rethosta, ont i halsen och rinnsnuva. Täppt näsa har jag nog aldrig sett på någon av mina 28 hundar ...undrar om de kan få nästäppa...? Hundars förkylningsvirus smittar hursomhelst precis som våra men den veterinär jag frågade senast svarade att de inte smittar mellan hund och människa. Det är när man är mottaglig, dvs har nedsatt immunförsvar, som man lättast blir smittad. Immunförsvar är nedsatt då man har någon sjukdom, skada, inflammation eller annat. Det fungerar också lite sämre hos valpar och riktigt gamla hundar. Under löpperioden, vid dräktighet och skendräktighet är också tiken mera känslig för virus o infektioner. Det finns ingen anledning att vidta några speciella åtgärder för att undvika förkylning. Men de behöver ju inte dricka ur samma skål som en hund som hostar, nyser eller har rinnsnuva, det finns ju även andra infektioner som smittar via sekret, noskvalster till exempel, men det är en helt annan historia. Prosit!

Det finns många webplatser att gå till om du vill läsa mer om hundens smittor? På SVA finns en del svar

När våren närmar sig blir man sällan så glad när det kommer ny snö, men när man ser hundarnas lyckorus i snön då känns det helt okej ändå :) Tänk att kunna leva så i nuet, att glädjas åt det lilla istället för att bara gnälla. Vi har mycket att lära av våra fyrbenta vänner, idag övar jag på att glädja mig åt att det är mysigt med snö, det ser rent, ljust och vackert ut och hundarna är extra ystra och lyckliga :) 

Idag är det tisdag, då kommer våra hundkompisar och hjälper till att promenera några av dagishundarna. Hundarna blir lika glada varje vecka när deras  människokompisar dyker upp och det verkar vara ömsesidigt! Efter promenaden brukar de mysa med fika, kel och lek en stund. Den här förmiddagen har övriga dagishundar fri lek i rastgården, nja, riktigt fritt är det inte förstås, vi passar ihop hundarna så att de skall ha kul tillsammans utan risk för skador :) Tilda, vår nykomling, har idag fått umgås med Zack, Eros och Graffe. Nya hundar får lära känna några få av "gamlingarna" åt gången, så att det inte blir för många intryck på en gång. Det gick väldigt bra, Zack tyckte att det var kul med en så ung tjej, Graffe tyckte att hon behövde skärpa till sig lite, så han gruffade några gånger innan han var nöjd, Eros har redan accepterat henne sedan tidigare och tyckte att det var skönt att lämna över "barnvaktsysslorna" till de andra en stund ;) Idag kommer en av våra "gamla" elever och hälsar på, så det lutar åt att hundarna kommer att ha full sysselsättning.

Jösses vad många trevliga hundar och hundägare jag träffade igår! :)

Härligt med engagerade hussar och mattar som gör sitt yttersta för att förstå sig på sina 4-benta kompisar. Efter sista kursen mötte jag en ljuvlig setterhane, King, vilket jobb jag har! Omväxlande och roligt med massor av spännande hund- och människomöten. Settern igår hade beställt bad och klippning och jag fick anledning att testa min nya monsterfön, det gick riktigt bra. Jag satte fetvadd i öronen på honom så att han inte skulle störas lika mycket av ljudet, det låter ungefär som när man startar en jetmotor men King såg helt obekymrad ut. Han fick lite tassmassage och extra puts på klorna också, bara för att han var så go´.

Idag hälsar vi en ny elev välkommen! Det är en tjej som går på hundskötarutbildningen på Stora Segerstads naturbruksgymnasium utanför Värnamo. Eleverna från den utbildningen brukar alltid vara både trevliga, intresserade och duktiga så vi ser fram emot att träffa Erica!

Hundpromenader i 17 minusgrader är mer än uppfriskande! Efter några rundor känns det som att blodet i ådrorna har övergått från flytande till fast form, det känns som att skelettet har blivit så skört att det faller i bitar om man skulle knacka för hårt på dörren. Att käkarna låser sig hos diverse olika "livsfarliga" raser och taxar är en allmänt känd skröna, men mina käkar har verkligen låst sig, känns som att jag aldrig mer kommer att tina upp, våra barn kommer att bli förtjusta, nu slipper de morsans tjat. Jag tar försiktiga steg för att inte spräcka alla de små benen i mina djupfrysta fötter, just nu drömmer jag om ett mysigt häxbål med go värme runt fötterna, synd att påsken kommer sent i år. Tur att solen tittar fram och lyser upp omgivningen, man blir åtminstone glad och det är inte fy skam. Och när jag tittar ner vid mina avdomnade fötter och möter den varma blicken från en tillgiven, svansviftande kompis, då känner jag att det är värt det! :)