För lite drygt 20 år sedan startade vi Gestur´s Hundhotell vår devis var: "Unna din hund en skön semester!". Vi tog emot hundar både i vårt hundhotell men också inne i familjen bland våra Irländska varghundar som lugnt och trygg styrde upp gästerna och föregick med gott exempel över hur man uppför sig så att semestern blir ett trevligt minne. Vi hade så svårt att lämna gästerna ute i hotellet på nätterna, trots att det var helt nybyggt och snyggt med sköna bäddar, tapeter med hundmotiv och med radio och dämpad nattbelysning. När det blev kväll tog vi oftast med hela gänget in, när vi fick fler barn så brukade vi fråga barnen; vem vill ha en Dobermann på rummet ikväll? Vem kan ta en Collie? osv... Ibland funderade vi på om vi var ensamma om att göra så här, men vi valde att enas om att de flesta hundhotell/-pensionat förmodligen gjorde just så.

Vi har många fina minnen av våra gäster, som av naturliga orsaker inte lever idag. En av våra första valp-gäster (schäfervalp) åt upp en stor del av vår resårmadrass en natt, ja, vi sover ganska hårt och de där Irländska varghundarna, vände tydligen blickarna åt ett annat håll den natten och, lät oss sova. En annan gäst hade med sig sin katt hela vistelsen, jo, en livs levande vacker katt, det gick fint, båda verkade trivas men vi var oroliga över att katten skulle rymma. En liten rar, men busig, unghund, Festis, puttade ur vår dotter Sara ur sängen flera gånger en natt, vi glömde tala om för dottern att Grand danois är ganska "brötiga" när de är 7-8 månader.

Det hände faktiskt att en hund rymde en gång också; våra söner Pontus och Kim öppnade ytterdörren och där stod en stor grå hund, som inte hörde till oss. De ropade "Mamma! Det står en hund på altanen!" Jag gick och kollade lite snabbt, på avstånd och sa: "Sätt på den ett koppel! Den där känner jag inte igen, vi får kolla om den har någon märkning". När jag kom fram till hunden så såg jag att den var väldigt lerig och då insåg jag att det var Pepsi under all lera, en vit herdehund-gäst som tydligen hade rymt över 2-metersstaketet, roat sig med hästarna och rullat sig i hagen för att sedan komma in och artigt be om en dusch. Tja, det där sista kanske är en sanning med modifikation, men som hotellgäst vill man väl något när man knackar på i receptionen. Dusch blev det och Pepsi bodde alltid, varje semester, inne hos oss i familjen efter den händelsen, hon hade förresten med sig sina marsvin ibland också, jo, livs levande och himla mysiga. Lova, den vackra blandrashunden med sin otroligt uttrycksfulla, busiga blick och varma hjärta, är också en hund som för alltid har en speciell plats i våra hjärtan. Hon kom ofta till oss ända från det att hon var valp tills hon var ganska gammal. 

Jag skulle kunna fortsätta skriva i princip hur länge som helst om våra underbara gäster/vänner, det finns flera hundra hundar att berätta om och vi har många, nu levande gäster som jag har massor av roliga historier att dela med mig av. Men jag sparar det och berättar istället den glädjande nyheten att vi i sommar avslutar hundpensionat-eran och återgår till vårt gamla koncept. Vi bygger Hundhotell! Vi kommer att bygga ut en fristående del från vårt hunddagis. Det blir en hotelldel med lyxiga, stora, ljusa rum med AC, altan och rastgård. Vi kommer att starta bygget av de fyra första rummen i mitten av maj och räknar med att vara klara senast 30 juni. Hur många rum ytterligare det blir har vi inte bestämt ännu, men 4 stora rum skall stå klara under sommaren 2017. 

Ha en fortsatt fin Påskhelg! 

/Ninni