Nästa helg, den sista i maj, har vi apportering på VillGott´s, med den genomgo´a och mycket kompetenta instruktören Catharina Fahlberg! Jag ser fram emot detta som ett litet barn på julafton :) 

På tal om apportering så har vi fått naturbegåvning nr 2 i familjen. Viska bär ju allt ifrån knappnålar till skiftnycklar, porslinsskålar och glas, väldigt bra eftersom hon kan vara till hjälp med mycket i vardagen, när matte är lat och inte orkar böja sig eller hämta något ;) Men vårt senaste tillskott, Alice, verkar vara ha lika stor potential, det kan vara en av anledningarna till att jag börjar gilla ulltussen, på riktigt ;) Hon bär och släpar på allt hon kommer över, utan att vi har försökt motivera henne det minsta lilla. Inledningsvis nöjer hon sig med foppatofflor, alla storlekar från 24-46, gympadojjor, gosedjur som är dubbelt så stora som hon själv och allsköns bråte som hon får tag i. När Pim, min mammas Chihuahua, har ätit upp sin mat så kommer Alice som ett skott och bär undan hennes lilla glasskål. Det blir nog ingen större match att få henne att bära porslin och metall, det kan bli något svårare att få henne att lämna av dem. Hon är enormt bytesmedveten och det gäller att ha bra grejor att byta med :) 

Förresten, kursen nästa helg är tyvärr fullbokad sedan länge, men det finns tre observatörsplatser kvar. Missa inte chansen om du är du ledig 31/5 och 1/6. 

Ha en mysig helg! 

Snart advent, igen! När man är i medelåldern så går allting med en rasande fart, eller så har det inte med ålder att göra, kanske mer att jag börjar inse att jag måste ta vara på varje dag och att det känns som att risken finns att jag inte hinner göra allt jag har tänkt. Nej, jag är inte sentimental, bara glad över att jag har lärt mig att glädjas åt de små sakerna i livet, det tog lite tid att komma till insikt :) 

Just nu är jag MYCKET glad! Det är advent, advent som ju betyder ankomst och någon skall verkligen komma och det är inte vem som helst. Om du har gissat på Jesus eller tomten nu så kanske det är rätt på sätt och vis, men jag väntar på en rödhårig liten heffaklump. En rar liten tollaretik som heter Tova. Jag är självutnämnd "moster" till denna ljuva lilla valp och Carina, vår eminenta instruktör, blir hennes matte. Jag har nästan exakt samma känslan av förväntan som för 23 år sedan då jag skulle bli människo-moster för första gången! 

Livet är både upp och ner och vi får åka Berg- och dalbana lite till mans. Jag försöker välja det som är gott och nu gläds jag med och ser fram emot Carina och Peders lilla knyte :) 

Ha en mysig första advent! ...sen är det bara 3 veckor kvar till ankomsten!

PS. Minns hur jag höll på att elda upp Quila i vintras, INGA ÖPPNA LÅGOR som husdjur eller småbarn kan komma åt! /kram Ninni