Gilla läget

Varför bosatte jag mig inte längre norr- eller söderut? Det här klimatet passar mig inte alls. Nu är det försent, jo, det är det visst det. Jag har ingen längtan efter att avvara de fina vänner jag har och jag har minimal längtan efter att flytta ifrån släkt och utflugna barn, så det är bara att "gilla läget". Appropå läge, så har jag problem, i alla fall om man skall tro den hundtränarexpertis som påstår att om man låter hundar ta för sig så har man själv inget att säga till om till slut. Själv är jag nog en dålig hundtränare, jag väntar bara på den dagen när jag skall slippa stå för försörjning, inköp, matlagning, städning och rastning i blåsväder tack vare att hundarna har tagit över! Quila har intagit kökssoffan och jag väntar spänt på när hon skall börja kommendera mig "plats" för att sedan börja förbereda lunchen.

Än så länge så ser hon bara utslagen ut och när jag försöker trycka ner bakdelen bredvid henne så låtsas hon att hon är död. Inte ett liv i hunden. Jag testade att lyfta ett framben, när jag släppte det slog det i soffan med en liten duns, resten av hunden reagerade inte alls. De andra hundarna kom nyfiket fram, för att hjälpa till tänkte jag, men nejdå, de var helt ointresserade av att lyfta en tass för att försöka få bort den svarta. De hade uppenbarligen bara samlats för att se hur det skulle gå. 

Hur det gick? Tja, jag tyckte att det var "taskigt" att fösa undan henne när hon nu sov så gott, så jag bestämde mig för att "gilla läget" och satte mig på min arbetsstol och gjorde lite nytta istället. …vid närmare eftertanke; jag undrar om Quila är i maskopi med maken? 

Dags att påbörja lunchen, Quila? Hon sover gott på soffan. Var god stör ej! :) 

Lägg till kommentar

Loading