Oj, vad det var länge sedan jag skrev något här, jag misstänker att jag kan skriva i stort sett vad som helst, det är nog väldigt få som hittar hit nu ;)
Kort resumé: 2018 avslutade jag min Socialpedagogutbildning, innan utbildningen var avslutad hade jag fast anställning som skolkurator i Tranemo kommun, och fick därmed ett yrke som "uppslukade" mig - så himla kul! 2019, ett år som började lovande, jag gick en utbildning till medicinsk barn- och ungdomsyoga-instruktör, med inslag av mindfulness, perfekt kombination, eftersom jag gått en sådan utbildning tidigare.

30 april drabbades vi av stor sorg, vår älskade Bullen fick avsluta sitt 13-åriga, liv här hemma i trädgården. Han var först ut i Bimbos kull 2006 och har betytt enormt mycket för oss och hela släkten. Alltid full av glädje, energi och aldrig osams med någon. En ständig källa till glädje!



Bullen 17 mars 2006 - 30 april 2019

Ungefär två veckor senare, den 6 juni, var det dags för mera sorg. Och chock, Quila, vår svarta, vackra storpudel, föll ihop framför mig. Jag hann precis fånga upp henne i mina armar innan hon föll ihop, medvetslös. Inre blödningar orsakade av tumörer, som vi inte visste att hon hade. Quila fick somna in, med större delen av familjen samlad omkring sig. 

Quila 31 januari 2012 - 6 juni 2019

...efteråt har jag insett att jag hela sommaren levde i något slags vacuum, ingenting var riktigt roligt och jag har knappt inga sommarminnen alls, från 2019. Jag har, så här i efterhand, insett att jag drabbades av både chock och stor sorg, och jag vet ju att det måste få ta tid. Men det är tyvärr inte lika accepterat att man sörjer en, i det här fallet två, hundar alltför länge. "Tur att du har tre hundar till", jo, det är fint att ha de andra kvar, jag älskar både Viska, Alice och Rex, men tyvärr så hjälper det inte. Om Du, liksom jag, någon gång har drabbats av ett husdjurs död, så vet Du vad jag menar. Kloka Ingela Weinberger sa något som har dröjt sig kvar, det var när min pappa just hade dött, hon sa ungefär så här: "Ninni, sorg är inte farligt, det gör bara så himla ont. Minns, när du gråter, att den som dött är värd varendaste liten tår..."
Ja, så är det nog, och man får gråta tills tårarna tar slut, det är först då som det börja göra lite mindre ont och man kan börja tänka på de döda med värme och ett leende. Jag är inte riktigt framme där ännu, och jag känner att även djur är värda ett sorgeår, minst.

I augusti 2019 fick jag anställning som skolkurator på Strömma Naturbrukscentrum i Sätila. Ny skola, äldre elever och nya möjligheter. Det är också en slags sorgeprocess att gå igenom, när byter arbete trots att man egentligen trivs, och verkligen gillar de arbetskamrater och elever man har lärt känna. När man älskar djur, som jag gör så är det ju fantastiskt att få arbeta på ett naturbruksgymnasium, där får jag användning av mina samlade kunskaper inom samtalsmetodik, medicinsk yoga och som terapihundsförare och jag trivs verkligen, även om jag också saknar både arbetskamrater och "mina" förra elever. Tänk om man fick lov, att både ha kakan kvar och äta upp den ;)
Och nu då? Vad händer 2020? Året har ju bara börjat och vi ser fram emot att vi äntligen ska få klart bygget av vår nya träningssal, det har gått väldigt långsamt med bygglovsansökan och offerter från snickare, men nu verkar det som att det börjar lossna. 
Hunddagiset har just bytt lokaler, Pelle har slitit enormt under hösten ,med att få färdigt alla gästrum, och vi håller som bäst på att färdigställa bygget av kök och badrum. I badrummet kommer vi att ha plats för hunddusch, fön och trimbord, det är efterlängtat. Duschen i vårt torp är stor och fin, men det blir skönt för ryggen med en upphöjd duschplats.
Vi tror att det kommer att bli kanonbra med vår nya sal, den kommer att användas av både våra dagishundar, pensionatsgäster och för er som vill hyra en mysig träningssal, enskilt, smågrupper eller för kennelträffar. Lokalen kommer att förses med stora fönster ut mot en hundhage och med vår härliga naturstig runt knuten, som kommer att bjuda på en del överraskningar så småningom. Tur att jag är tålmodig, det krävs när man bygger det mesta själva.

Kulla med VillGott Hunds kurslokal, dagis och pensionat längst upp till vänster. Nya salen kommer att byggas ännu lite längre till vänster, med genomgång från nuvarande byggnad.

I slutet av januari och början av februari startar vi upp vårens kurser; valpkurser, NoseWork, Rallylydnad och Unghundskurs till att börja med. Nytt för i år är "Hundskolan", som ersätter vår Vardagslydnad, och "Kloklippning utan rädslor", som är en helt ny kurs hos oss. Mer info om kurserna kommer snart under Nyheter på hemsidan.
Catharina Waldenström är nu färdig Hundinstruktör och har påbörjat en utbildning till Hundpsykolog, och jag vill flagga för att hon kommer att behöva praktikhundar under våren-sommaren 2020. 

Rex (född 10 juni 2017)

Nu kör vi igång ett riktigt roligt, härligt Hundår på VillGott Hund!

Vi vill som vanligt inspirera till sann hundglädje! och vi ska göra vårt bästa för att både Du och din hund ska trivas hos oss!

Varmt välkommen till våra kurser, hundproblemutredningar, privatträningar, dagis, pensionat och NoseWork-tävlingar!

Pelle, Anneli, Carina och Catharina

/gm Ninni

Jag är så himla glad att jag hoppade på min senaste utbildning; Motivational Interviewing Groups Training och jag hade sådan tur att jag fick gå den för två erkänt skickliga MI-utbildare verksamma i USA; Karen Ingersoll, Ph.D. och Christopher Wagner, Ph.D.

Det har varit några arbetssamma dagar med många nya intryck, en hel del påminnelser om sådant jag redan kunde och massor av gruppövningar. Att allt var på engelska gjorde inte saken enklare för mig som bara har helt vanlig "skolengelska" i botten, men nu är det klart! 

Tanken med denna utbildning är att jag skall hålla olika motivations-grupper och stresshanteringsgrupper för VillGott´s Hund och Absolut Alpacka det kommer dessutom att bli ett gott komplement för mig när jag nästa år är färdig med min Behandlings-/Socialpedagog-utbildning. Så nu är det dags att sätta ihop kursplaner för "problemhundsträning" i grupp och lite annat smått och gott. Men först lite vila; Kommande helg ska jag lägga de flesta böckerna och datorn åt sidan och använda min tid till avkopplande NoseWorkträning med hundarna och grimträning av alpackor. 

Lev väl! 

Nospussar

Ninni

När jag lade upp kurserna för vårterminen 2016 så hade jag inte räknat med att vi skulle flytta redan i februari! Vi hade planerat en flytt till sommaren, men så kom köparen som hade bråttom in i vår fastighet i Kinna och jag, som är tidsoptimist sa "det ordnar sig! Vi fixar det!" och så får vi slita som galningar hela januari. 

Vi kommer, tyvärr inte att lyckas få igång kurserna de datum jag planerat, det blir en framflytt på ca 2 veckor, meddelande är på väg ut till alla som anmält sig till kurs. Om de nya datumen inte kommer att funka för någon så har man all rätt att ta tillbaka sin kursanmälan i och med detta. Jag beklagar om det ställer till det för någon, men hantverkare och andra inblandade skyndar sig så fort de kan, utan att för den delen slarva med renoveringen. 

Vi får glädjas åt att det kommer att bli så himla bra när det blir färdigt! :) 

De kurser som kommer att starta inledningsvis är: Valpkurs, Vardagslydnad, NoseWork och Rallylydnad gå gärna in och läs mer under Kurser på vår hemsida 

IMG_8736.JPG (151,15 kb)

I min summering av 2015 ingår i stort sett bara stress, som nästan färdig mindfulnessinstruktör så borde jag kanske inte stressa så mycket, men tack vare min utbildning så har jag verktyg för att ta hand om mig själv när stressen blir för stor, den blir därför alltmer sällan övermäktig numera, tack och lov!

2014 och 2015 har vi letat gård, för att kunna verka och bo på samma ställe, ett led i att skapa en mer harmonisk vardag för oss, våra barn, hundarna och de andra djuren. Alla som har letat hus vet hur tidskrävande det är och hur mycket energi det tar att fundera över olika alternativ för att få det så bra som möjligt. Det skall passa oss, barnen, hundarna, alpackorna, kunderna osv...

Nu har vi hittat vår gård! Bara 4 km från Kinna centrum, det tar 4 minuter dit om man kör lagligt :) Det är en mysig liten gård med ett större hus för hunddagis och inomhusträning med många små omkringliggande hus och ett vackert torp med glasveranda där vi ska bo! Vi kände direkt när vi kom dit, hur klyschigt det än må låta, att; "Nu har vi kommit hem!" Dagis, kurser, butik och hundpsykologverksamhet flyttar i förväg, familj och alpackor flyttar i maj.

Jag hoppas på ett Gott slut 2015 för alla våra hundvänner med familjer. Jag hoppas att ni slipper bli skrämda till panikflykt eller paralysering av alla dessa smällare och raketer, som så många människor, av någon outgrundlig anledning, fortfarande sätter så högt värde i. Det finns massor av tips om hur man ska ta hand om våra älskade hundar när det smäller, på alla möjliga sidor på internet, så jag tänker inte ge fler tips här. Men Du är välkommen att mejla eller sms:a, även under helgdagarna om ni ställs inför något svårt bekymmer med någon av era kära fyrbenta familjemedlemmar. Även katter, hästar, alpackor, får och många andra djur mår dåligt när det smäller och blixtrar.

Vi kommer att starta år 2016 med renovering av våra nya lokaler, kursplanering för vår och sommar 2016 pågår för fullt och vi är så himla glada över att från och med 1 februari 2016 kunna hälsa Lina Krokström på hundigt.se och alla gamla och nya kunder

Välkomna till Kulla i Ginkalunda!

Gott Nytt hundÅr 2016!

kram Ninni 

Jag får ofta frågan om det är okej att säga NEJ till sin hund. Ja, man får lov att säga vad man vill till sin hund. Enligt lag så betraktas våra hundar som varor, ungefär som bilar och kylskåp och man får tilltala dem precis som man vill, en viss skillnad finns dock, de är levande djur och man får aldrig gå över de gränser som finns i djurskyddslagen. 

Men, om vi skall prata inlärning och någon undrar hur de snabbast skall lära sin hund bra saker, då rekommenderar jag att man skippar ordet NEJ, beroende på hur man väljer/valt att lära in ordet, ofta gör man det med irriterad/arg röst. Om du själv skall lära dig något snabbt och vll att kunskapen skall sitta kvar länge, vill Du då att någon ryter in kunskaperna så att "du fattar"?! Eller föredrar Du att lära dig av en lugn, trygg och saklig pedagog? Nej, är ett ord som ofta är svårt att lära in utan att låta arg eller irriterad och inlärning går verkligen mycket trögare om jag är irriterad/aggressiv, såvida jag inte har en väldigt undergiven elev (läs; hund). De undergivna lyder alltid snabbt då de blir rädda/osäkra och inte vill göra något som kan reta upp läraren (matte/husse). De undergivnas inlärning, utöver, NEJ och andra förbudsord, går sedan lika trögt eftersom de blir passiva, de vågar inte ta för sig och testa olika saker för att lyckas att göra rätt. 

Jag behöver inte ordet Nej. Om jag lär in ett uppmärksamhetsljud, inkallning, stanna m.m, så att det verkligen sitter, då behöver jag ju aldrig säga nej. När mina hundar exempelvis stannar och börjar tugga på ett kadaver, då klappar jag händer eller gör något "roligt" ljud och så fort de lyfter ett öra, eller på annat sätt visar att de lyssnar på mig, så kallar jag in dem. Skulle de avstå från att komma så går jag helt enkelt dit och byter/avleder på plats. Förr när jag röt nej till de hundar jag hade då, så fick det effekten att de såg mig som en konkurrent om det äckliga bytet. Men jag har bestämt mig för att jag inte är någon hund, alltså tänker jag inte konkurrera om hästbajs, skatungekadaver, grisöron eller annat äckligt. När det gäller byten så hade jag förr 4 olika typer av hundar. 

1. De som snöt bytet och sprang längre bort med det 

2. De som svalde innan jag hann blinka

3. De som vaktade det genom att stelna till och morra dovt

4. De som, undergivet, kröp ihop och såg ut som om jag brukade slå dem och lät mig ta bytet ifrån dem utan större protest

Hundtyp 4 var jag på den tiden väldigt stolt över, jag tyckte att jag hade "pli" på dem. De 3 första "typerna" var ju ett ganska stort problem och det största problemet var egentligen att jag själv hade tränat dem till att bli som de var, men jag var okunnig om hur inlärning fungerar, så jag förstod inte att det var mitt eget verk.

Jag skapade deras beteenden genom att ständigt ryta, slita ifrån dem allt de inte fick lov att ha och genom att ryta/vråla nej så fort de gick över mina personligt satta gränser, gränser som hundarna själva fick klura ut genom att testa och bli "fyade" :( 

Numera tränar jag med belöning för det som är rätt. Jag tillrättalägger miljö och annat vid nyinlärning, så att det inte skall kunna bli fel och tränar sedan med svårare och svårare störningar. Det blir givetvis fel ibland, även nu, och ibland blir jag irriterad, men då avstår jag från att träna vidare vid det tillfället. Det allra bästa är att jag numera känner mig trygg i att allt går att rätta till :) 

Hur är det nu med mat på bordet då? Hur gör man med dem som stjäl? Med ovanstående facit så gäller det ju att varken  träna din hund till att bli snabb på att svälja, snabb på att dra iväg och gömma sig eller duktig på att morra och bevaka byten. 

Ur hundars perspektiv är alltid det byte som inte någon vaktar, allmän egendom och alltså är det fritt fram att ta för sig av mat på bordet när inte någon vaktar den. De senaste 30 åren har jag alltid haft 2-7 hundar samtidigt, oftast 4-5, det gör att jag har kunnat betrakta samspelet i en flock. Om allt är normalt i en hundflock, alla är friska och mår väl och det finns tillräckligt med utrymme för att kunna dra sig undan för den som vill, så får den som har ett saftigt köttben gnaga ostört. De andra kan ligga och stirra på den som har benet men om allt är normalt så är det ingen som stjäl det. Ibland kan den som gnager tillåta en eller flera att hjälpa till och då gnager de tillsammans. Om köttbensgnagaren tröttnar och går därifrån så kan någon av de andra i flocken gå dit och ta det, utan problem. Om den som hade det först ångrar sig så lägger sig denne och väntar ut att den nye ägaren till bytet skall tröttna och passar sedan på när han/hon går ifrån. Undergivna hundar lämnar nästan direkt om någon stirrar på dem, de står i regel inte ut med den psykiska press som stirrandet innebär, andra kan fortsätta gnaga obekymrat hur länge som helst, ibland tills betraktaren ger upp och går. Jag har levt med halvstor till stora flockar, blandat tikar och hanar, i 25 år och har aldrig haft något slagsmål om ben eller andra byten. 

Det finns vissa hundar som avstår från att stjäla från bord och bänkar, om de har förstått att matte eller husse alltid äger bordet, även om de inte är där. Det är oftast de mest undergivna eller de som är säkra på att de kommer att få ta del av maten lite senare, matte/husse delar alltid med sig. 

Frågan är hur jag får min mest inbitna "mattjuv" att inte stjäla från bordet? 

Utan att skrämma, ryta eller aga så att hen helt enkelt inte vågar stjäla går det förmodligen inte, såvida jag inte tänker sitta vid bordet och vakta hela tiden. Men jag har kört med aggressiva, hotfulla metoder under mina 15 första år som hundägare och jag har valt bort dem. Numera lämnar jag inget framme omd et finns en risk att hundarna kan nå det. Skulle de ändå ta mat eller annat som är mitt så kallar jag på dem när jag ser det, det funkar perfekt eftersom de inte utvecklat vakt eller konkurrens om byten med mig. När de lämnar över "bytet" så får de en pyttebit av det där "bytet" som tack för att de väljer att backa och lämna över det till mig. 

Sedan slår jag mig själv med den där hoprullade tidningen och tänker, med aggressiv ton; 

"Fy Ninni! Fy dig som glömde maten framme!!" 

Vi har en plats kvar i vår Rallylydnadskurs för nybörjare och det finns ett par platser kvar i fortsättningsgruppen, båda  startar onsdag 28 augusti. Läs på vår hemsida under fliken Kurser. 

Ett litet tips för dig som är intresserad/nyfiken på Rallylydnad: Söndagen den 10 augusti hålls tävlingar på Marks brukshundklubb åk dit och titta det brukar finnas go´fika att köpa och det finns garanterat massor av trevliga tävlanden att prata rallylydnad med! :) 

Nästa helg, den sista i maj, har vi apportering på VillGott´s, med den genomgo´a och mycket kompetenta instruktören Catharina Fahlberg! Jag ser fram emot detta som ett litet barn på julafton :) 

På tal om apportering så har vi fått naturbegåvning nr 2 i familjen. Viska bär ju allt ifrån knappnålar till skiftnycklar, porslinsskålar och glas, väldigt bra eftersom hon kan vara till hjälp med mycket i vardagen, när matte är lat och inte orkar böja sig eller hämta något ;) Men vårt senaste tillskott, Alice, verkar vara ha lika stor potential, det kan vara en av anledningarna till att jag börjar gilla ulltussen, på riktigt ;) Hon bär och släpar på allt hon kommer över, utan att vi har försökt motivera henne det minsta lilla. Inledningsvis nöjer hon sig med foppatofflor, alla storlekar från 24-46, gympadojjor, gosedjur som är dubbelt så stora som hon själv och allsköns bråte som hon får tag i. När Pim, min mammas Chihuahua, har ätit upp sin mat så kommer Alice som ett skott och bär undan hennes lilla glasskål. Det blir nog ingen större match att få henne att bära porslin och metall, det kan bli något svårare att få henne att lämna av dem. Hon är enormt bytesmedveten och det gäller att ha bra grejor att byta med :) 

Förresten, kursen nästa helg är tyvärr fullbokad sedan länge, men det finns tre observatörsplatser kvar. Missa inte chansen om du är du ledig 31/5 och 1/6. 

Ha en mysig helg! 

Nu har jag snorat i över en vecka, "det är ingen lång tid, en normal förkylning varar ca 6 veckor", sa någon till mig häromdagen. Det kan hända men för mig känns det helt onödigt att vara förkyld, jag vill helst inte vila, det finns så himla mycket roligt att göra. Men det finns, som de säger, inget ont som inte har något gott med sig; efter en viloperiod så brukar jag i stort sett alltid upptäcka att de träningsmoment jag jobbade med före vilan, sitter så himla mycket bättre när hundarna har fått ta det lugnt några dagar :) ...och helt utan träning blir de väl kanske aldrig, man gör ju saker i vardagen hela tiden som kräver viss koncentration/lydnad av våra hundar och en omgång 3x3 orkar jag ju oftast med ändå. Jag är glad att jag har haft sådan tur att mina hundar, trots att de är av väldigt aktiva raser (Schapendoes och Storpudel) klarar av att vila flera dagar i följd om det behövs. Det är ingen av dem som "klättrar på väggarna" efter en dag i soffan. Viska kan bli lite rastlös, men då bär hon lite prylar fram och tillbaka och sedan ser hon ut att vara väldigt nöjd med sig själv när hon återigen sträcker ut sig i soffan. 

Att vara mottaglig är ofta något positivt, det är fint att vara mottaglig för inlärning och nya idéer, men jag känner mig ganska ful efter att ha tagit emot den här rinnsnuvan och hostan i kombination med nästäppa och huvudvärk. Efter att ha sett mitt rödflammiga nylle i spegeln idag på morgonen så konstaterar jag att det är fult att vara mottaglig för virus/infektioner. 

Hundar kan också bli förkylda, det är ganska ovanligt att de får hög feber, även om det händer, vanligare är att de får rethosta, ont i halsen och rinnsnuva. Täppt näsa har jag nog aldrig sett på någon av mina 28 hundar ...undrar om de kan få nästäppa...? Hundars förkylningsvirus smittar hursomhelst precis som våra men den veterinär jag frågade senast svarade att de inte smittar mellan hund och människa. Det är när man är mottaglig, dvs har nedsatt immunförsvar, som man lättast blir smittad. Immunförsvar är nedsatt då man har någon sjukdom, skada, inflammation eller annat. Det fungerar också lite sämre hos valpar och riktigt gamla hundar. Under löpperioden, vid dräktighet och skendräktighet är också tiken mera känslig för virus o infektioner. Det finns ingen anledning att vidta några speciella åtgärder för att undvika förkylning. Men de behöver ju inte dricka ur samma skål som en hund som hostar, nyser eller har rinnsnuva, det finns ju även andra infektioner som smittar via sekret, noskvalster till exempel, men det är en helt annan historia. Prosit!

Det finns många webplatser att gå till om du vill läsa mer om hundens smittor? På SVA finns en del svar

När våra barn har varit sådär 2 år, ni vet när de börjar kunna gå hyfsat stadig, ja, till och med kan springa eller skutta några steg? Då brukar jag ta dem i handen, böja mig framåt, de är ju så små, och säga: "Nu förstår du lille vän, nu kan du gå så duktigt så nu är det dags att börja motionera". Första etappen brukar gå bort till grannen, det är en raksträcka och helt plant, ca 400 m grusväg med fri sikt, alltså egentligen ingen match för en som kan gå...

...nä, det här är inte sant. ALLA vet väl att en så liten unge inte behöver någon motion...? Men varför i hela fridens namn tror man att valpar behöver motionera då?! Det är ju EXAKT samma sak! Leder, muskler, balans ingenting fungerar fullt ut, som hos en vuxen hund. Ändå finns det, till och med uppfödare, som motionerar valpar. Jag väljer att tro att det är okunskap, jag vill inte tro att någon vill plåga eller skada sin valp, genom motion, med berått mod.

Förutom att leder och muskler tar stryk av motion i för tidig ålder så är det också en mental prövning för den lilla valpen. Det som väldigt få verkar veta är att valpar som motionerar blir enormt stressade, muskler och leder blir stressade vilket kan ge inflammationer och andra problem men att utsätta kroppen för något som den inte är mogen för gör att även hjärnan och därmed "tänket" blir stressat.

Kroppen alstrar stresshormoner, bl a adrenalin och kortisol, adrenalinet är inte något problem, men kortisolet tar så lång tid på sig att gå ur kroppen så att om man motionerar valpen inom ett dygn igen, och sedan igen... då kommer valpen aldrig att komma ner i en normalnivå. Den kommer alltså att ha alldeles för höga nivåer av detta  stresshormon vilket gör att även inre organ kan ta skada på sikt. 

Det är inte bara koppelpromenader som är stressande, att kasta pinnar/bollar åt hunden eller pipleksaker kan vara oerhört stressande, det finns hundar som blir "boll-/pinntokiga", de kan inte koppla av om det finns pinn- eller bolliknande föremål i deras närhet, utan sitter och skakar av stress. För den oinvigde kanske hunden ser "rolig" ut, "den viftar ju på svansen, då måste den väl vara glad?" Nja, hundar viftar på svansen i en massa situationer, till och med vid ren aggression ibland. Det gäller att ha förmåga att tolka HELA hunden, inte bara en liten kroppsdel. Något annat som kan stressa en valp är lek med andra hundar. Man tror ofta att "de har kul tillsammans", när jag kan utläsa att den ena hunden verkligen avskyr att vara där, man tolkar den bugande, stillastående hunden som att det gör en lekinvit, när den egentligen ger en lugnande signal till den andra - som kanske inte bryr sig. 

Det finns ytterligare en sak som kan stressa en hund väldigt mycket och det är FÖR höga krav. Se till att din hund trivs med att vara intill dig så får du en kompis som aldrig sviker och sällan viker från din sida. Jag skriver sällan, därför att en hund är ett djur, vi kan inte räkna med att de skall göra rätt till 100%, dvs så som vi anser att det är rätt. Om vi vill ha en liten robot så kanske det inte är ett domesticerat rovdjur, dvs hund, vi skall köpa.

Hundar som lider av stress kan ge en massa symtom som kan vara svåra att uppfatta om man inte är så hundvan. Vi uppfattar ofta dessa symtom som "ovilja", "ofog" och "dumheter", men det handlar egentligen mera om hur vi väljer att tolka dem, eftersom vi inte förstår hundens språk.

De vanligaste symtomen på att hunden har fått gå för långa och stressande promenader är: 

Att ofta gäspa och/eller slicka sig om munnen - signal om att hunden befinner sig i en jobbig situation fysiskt/psykiskt

Bita i kopplet - vill bli av med orsaken till att det är så jobbigt

Krafsa på matte/husses ben - vädjan om att få slippa gå mer

Bita i matte/husses ben eller armar - mer markant sätt att vädja eftersom ingen förstod då hunden krafsade

Stanna och klia sig - ett sätt att skaffa vila på egen hand när ingen förstår

Skälla, till synes utan anledning - Skälla är ett sätt att göra av med stress, precis som stressade människor kan ryta/ropa

DRA i koppel - hunden kämpar för att komma ifrån kopplet

En hund som inte vill leka med en annan hund kan springa oavbrutet fram och tillbaka för att med jämna mellanrum sätta sig eller ställa sig i lekställning, helt stilla, nästan som en staty. Ofta tittar den vädjande på matte/husse också. Ett annat sätt är att "snappa" i luften efter den andra hunden när den kommer för nära, vi tolkar det ofta som ett tecken på att den vill bitas och så får den skäll för att den, egentligen, är trött och osäker på den andra hunden. 

Sen kommer vi till det där med INLÄRNING, en stressad individ, djur eller människa har mycket svårare att lära in nya saker, minnet försämras avsevärt.

Hur är du själv när du är stressad? Jag kan gå omkring med ett par glasögon på huvudet och leta efter mina glasögon. Jag kan ha nyckelknippan i handen och samtidigt leta efter den. Jag tror att jag har glömt att låsa och måste kolla flera gånger, sedan vet jag ändå inte säkert om jag verkligen har låst. Jag kan läsa samma mening flera gånger utan att förstå innebörden av den... 

Om din hund har ständigt stresspåslag så kan du lugnt räkna med att din hund har mycket svårare att tillgodogöra sig hundkursen/lydnadsträningen. Skyll inte på hunden i så fall, fundera igenom er vardag. Förändra sådant som du kommer på som inte är till gagn för din hund. Se till att hålla dig själv lugn - både lugn och stress är "smittsamt", och du kommer att få en mer harmonisk hund som kan tillgodogöra sig inlärningen. 

Anlita en hundcoach/instruktör/hundpsykolog om du känner att du behöver specifika råd om just din hund. Hjälp finns att få på i stort sett alla orter i hela Sverige numera. 

Nu var det förfärligt längesedan jag skrev i den här bloggen, tiden vill inte riktigt räcka till, våren har varit hektisk med både kurser, dagishundar, privatträningar, klippningar, pensionatet, egna hundar och inte minst våra barn :) Jag skall försöka att skärpa till mig. Min avsikt med den här bloggen var från början att hålla både gamla och nya kunder uppdaterade om vad som händer här på VillGott´s, jag skall försöka att leva upp till det målet under hösten och vintern, jag lovar! 

Just nu sitter jag mitt i planeringen av höstens kurser, jag lägger ut dem allteftersom det blir klart, det är möjligt att det kan bli en del ändringar men jag hoppas att det vi planerar nu skall kunna ligga fast. Jag väntar på svar från ett par instruktörer som jag vill låna in i höst, mer info kommer när det är klart.

Minst två nya kurser skall det bli under hösten: Ung med hund (som skulle startat i våras men sköts upp då) mer info på hemsidan. Jag startar också en helt ny specialkurs: Släpp kontrollen lös! Den är i första hand avsedd för dig som har en spänd, hyperaktiv och/eller okoncentrerad hund, men det är en kurs som är lärorik för alla. Mer om denna kurs kommer på hemsidan inom kort. 

Har du egna förslag och önskemål om kurser så hör gärna av dig! Jag är pigg på det mesta och ett av mina mål i livet är: Sysselsättning för alla "vanliga familjehundar"! :)

Just nu är det ett perfekt hundväder, men trots det så önskar jag er alla en något varmare sommar, med många härliga bad och mycket mys och träning med era hundar!

//Ninni