Inför MyDog

God fortsättning! Nytt år och så är det dags för MyDog igen. Konstigt, det känns som att det bara var några månader sedan vi var där senast. Men det har uppenbarligen gått ett helt år. 

Det är tredje året i rad som vi besöker MyDog utan hund, det är faktiskt riktigt skönt, när jag är där för att ställa ut hund så blir jag i regel kvar kring den ring vi är hänvisade till i och med nummerlappen och jag brukar inte hinna se så mycket annat än mina egna raser med medföljande människa. Det beror nog mest på att det är så kul att snacka hund med de som har samma ras/raser som jag själv, men det är nog också lite bekvämlighet, det är inte lika avkopplande att rota runt i alla montrarna när man samtidigt skall hålla koll på ett par av sina 4-benta kompisar, det är ganska trångt där inne i mässgångarna.

En gång är ingen gång, två gånger är en vana och tre gånger är en tradition, så nu åker vi traditionsenligt, jag och bästa  Carina till MyDog. I år med förhoppningen att hitta roliga prylar till hunddagiset. Våra gamla Ottosson-spel är ganska slitna nu, åtminstone de i trä, och även om några av hundarna fortfarande är minst lika entusiastiska när spelen kommer fram så är vi dagismänniskor lite trötta på dem. Vi skulle kanske behöva ha ett godisfack för människor också i de där spelen ;) Oftast har vi roligare när vi gör cirkuskonster eller tränar lydnad med dagishundarna, men hundarna själva tycker såklart att det är kul när "godisspelen" kommer fram. 

Om jag gör något intressant fynd på mässan så rapporterar jag det här så småningom. Har du något bra tips på aktivering som inte kräver flera timmars förberedelser/utförande? Tipsa oss gärna!

Jag önskar att jag kunde ge oss alla hundägare en solig helg med härliga hundpromenader utan regnkläder och genomblöta pälsar, men det är nog för mycket att hoppas på så;

Ha en mysig helg! oavsett väder //Ninni

Gilla läget

Varför bosatte jag mig inte längre norr- eller söderut? Det här klimatet passar mig inte alls. Nu är det försent, jo, det är det visst det. Jag har ingen längtan efter att avvara de fina vänner jag har och jag har minimal längtan efter att flytta ifrån släkt och utflugna barn, så det är bara att "gilla läget". Appropå läge, så har jag problem, i alla fall om man skall tro den hundtränarexpertis som påstår att om man låter hundar ta för sig så har man själv inget att säga till om till slut. Själv är jag nog en dålig hundtränare, jag väntar bara på den dagen när jag skall slippa stå för försörjning, inköp, matlagning, städning och rastning i blåsväder tack vare att hundarna har tagit över! Quila har intagit kökssoffan och jag väntar spänt på när hon skall börja kommendera mig "plats" för att sedan börja förbereda lunchen.

Än så länge så ser hon bara utslagen ut och när jag försöker trycka ner bakdelen bredvid henne så låtsas hon att hon är död. Inte ett liv i hunden. Jag testade att lyfta ett framben, när jag släppte det slog det i soffan med en liten duns, resten av hunden reagerade inte alls. De andra hundarna kom nyfiket fram, för att hjälpa till tänkte jag, men nejdå, de var helt ointresserade av att lyfta en tass för att försöka få bort den svarta. De hade uppenbarligen bara samlats för att se hur det skulle gå. 

Hur det gick? Tja, jag tyckte att det var "taskigt" att fösa undan henne när hon nu sov så gott, så jag bestämde mig för att "gilla läget" och satte mig på min arbetsstol och gjorde lite nytta istället. …vid närmare eftertanke; jag undrar om Quila är i maskopi med maken? 

Dags att påbörja lunchen, Quila? Hon sover gott på soffan. Var god stör ej! :) 

Advent

Snart advent, igen! När man är i medelåldern så går allting med en rasande fart, eller så har det inte med ålder att göra, kanske mer att jag börjar inse att jag måste ta vara på varje dag och att det känns som att risken finns att jag inte hinner göra allt jag har tänkt. Nej, jag är inte sentimental, bara glad över att jag har lärt mig att glädjas åt de små sakerna i livet, det tog lite tid att komma till insikt :) 

Just nu är jag MYCKET glad! Det är advent, advent som ju betyder ankomst och någon skall verkligen komma och det är inte vem som helst. Om du har gissat på Jesus eller tomten nu så kanske det är rätt på sätt och vis, men jag väntar på en rödhårig liten heffaklump. En rar liten tollaretik som heter Tova. Jag är självutnämnd "moster" till denna ljuva lilla valp och Carina, vår eminenta instruktör, blir hennes matte. Jag har nästan exakt samma känslan av förväntan som för 23 år sedan då jag skulle bli människo-moster för första gången! 

Livet är både upp och ner och vi får åka Berg- och dalbana lite till mans. Jag försöker välja det som är gott och nu gläds jag med och ser fram emot Carina och Peders lilla knyte :) 

Ha en mysig första advent! ...sen är det bara 3 veckor kvar till ankomsten!

PS. Minns hur jag höll på att elda upp Quila i vintras, INGA ÖPPNA LÅGOR som husdjur eller småbarn kan komma åt! /kram Ninni

Det är förkylt

Nu har jag snorat i över en vecka, "det är ingen lång tid, en normal förkylning varar ca 6 veckor", sa någon till mig häromdagen. Det kan hända men för mig känns det helt onödigt att vara förkyld, jag vill helst inte vila, det finns så himla mycket roligt att göra. Men det finns, som de säger, inget ont som inte har något gott med sig; efter en viloperiod så brukar jag i stort sett alltid upptäcka att de träningsmoment jag jobbade med före vilan, sitter så himla mycket bättre när hundarna har fått ta det lugnt några dagar :) ...och helt utan träning blir de väl kanske aldrig, man gör ju saker i vardagen hela tiden som kräver viss koncentration/lydnad av våra hundar och en omgång 3x3 orkar jag ju oftast med ändå. Jag är glad att jag har haft sådan tur att mina hundar, trots att de är av väldigt aktiva raser (Schapendoes och Storpudel) klarar av att vila flera dagar i följd om det behövs. Det är ingen av dem som "klättrar på väggarna" efter en dag i soffan. Viska kan bli lite rastlös, men då bär hon lite prylar fram och tillbaka och sedan ser hon ut att vara väldigt nöjd med sig själv när hon återigen sträcker ut sig i soffan. 

Att vara mottaglig är ofta något positivt, det är fint att vara mottaglig för inlärning och nya idéer, men jag känner mig ganska ful efter att ha tagit emot den här rinnsnuvan och hostan i kombination med nästäppa och huvudvärk. Efter att ha sett mitt rödflammiga nylle i spegeln idag på morgonen så konstaterar jag att det är fult att vara mottaglig för virus/infektioner. 

Hundar kan också bli förkylda, det är ganska ovanligt att de får hög feber, även om det händer, vanligare är att de får rethosta, ont i halsen och rinnsnuva. Täppt näsa har jag nog aldrig sett på någon av mina 28 hundar ...undrar om de kan få nästäppa...? Hundars förkylningsvirus smittar hursomhelst precis som våra men den veterinär jag frågade senast svarade att de inte smittar mellan hund och människa. Det är när man är mottaglig, dvs har nedsatt immunförsvar, som man lättast blir smittad. Immunförsvar är nedsatt då man har någon sjukdom, skada, inflammation eller annat. Det fungerar också lite sämre hos valpar och riktigt gamla hundar. Under löpperioden, vid dräktighet och skendräktighet är också tiken mera känslig för virus o infektioner. Det finns ingen anledning att vidta några speciella åtgärder för att undvika förkylning. Men de behöver ju inte dricka ur samma skål som en hund som hostar, nyser eller har rinnsnuva, det finns ju även andra infektioner som smittar via sekret, noskvalster till exempel, men det är en helt annan historia. Prosit!

Det finns många webplatser att gå till om du vill läsa mer om hundens smittor? På SVA finns en del svar

 

Valpmotion

När våra barn har varit sådär 2 år, ni vet när de börjar kunna gå hyfsat stadig, ja, till och med kan springa eller skutta några steg? Då brukar jag ta dem i handen, böja mig framåt, de är ju så små, och säga: "Nu förstår du lille vän, nu kan du gå så duktigt så nu är det dags att börja motionera". Första etappen brukar gå bort till grannen, det är en raksträcka och helt plant, ca 400 m grusväg med fri sikt, alltså egentligen ingen match för en som kan gå...

...nä, det här är inte sant. ALLA vet väl att en så liten unge inte behöver någon motion...? Men varför i hela fridens namn tror man att valpar behöver motionera då?! Det är ju EXAKT samma sak! Leder, muskler, balans ingenting fungerar fullt ut, som hos en vuxen hund. Ändå finns det, till och med uppfödare, som motionerar valpar. Jag väljer att tro att det är okunskap, jag vill inte tro att någon vill plåga eller skada sin valp, genom motion, med berått mod.

Förutom att leder och muskler tar stryk av motion i för tidig ålder så är det också en mental prövning för den lilla valpen. Det som väldigt få verkar veta är att valpar som motionerar blir enormt stressade, muskler och leder blir stressade vilket kan ge inflammationer och andra problem men att utsätta kroppen för något som den inte är mogen för gör att även hjärnan och därmed "tänket" blir stressat.

Kroppen alstrar stresshormoner, bl a adrenalin och kortisol, adrenalinet är inte något problem, men kortisolet tar så lång tid på sig att gå ur kroppen så att om man motionerar valpen inom ett dygn igen, och sedan igen... då kommer valpen aldrig att komma ner i en normalnivå. Den kommer alltså att ha alldeles för höga nivåer av detta  stresshormon vilket gör att även inre organ kan ta skada på sikt. 

Det är inte bara koppelpromenader som är stressande, att kasta pinnar/bollar åt hunden eller pipleksaker kan vara oerhört stressande, det finns hundar som blir "boll-/pinntokiga", de kan inte koppla av om det finns pinn- eller bolliknande föremål i deras närhet, utan sitter och skakar av stress. För den oinvigde kanske hunden ser "rolig" ut, "den viftar ju på svansen, då måste den väl vara glad?" Nja, hundar viftar på svansen i en massa situationer, till och med vid ren aggression ibland. Det gäller att ha förmåga att tolka HELA hunden, inte bara en liten kroppsdel. Något annat som kan stressa en valp är lek med andra hundar. Man tror ofta att "de har kul tillsammans", när jag kan utläsa att den ena hunden verkligen avskyr att vara där, man tolkar den bugande, stillastående hunden som att det gör en lekinvit, när den egentligen ger en lugnande signal till den andra - som kanske inte bryr sig. 

Det finns ytterligare en sak som kan stressa en hund väldigt mycket och det är FÖR höga krav. Se till att din hund trivs med att vara intill dig så får du en kompis som aldrig sviker och sällan viker från din sida. Jag skriver sällan, därför att en hund är ett djur, vi kan inte räkna med att de skall göra rätt till 100%, dvs så som vi anser att det är rätt. Om vi vill ha en liten robot så kanske det inte är ett domesticerat rovdjur, dvs hund, vi skall köpa.

Hundar som lider av stress kan ge en massa symtom som kan vara svåra att uppfatta om man inte är så hundvan. Vi uppfattar ofta dessa symtom som "ovilja", "ofog" och "dumheter", men det handlar egentligen mera om hur vi väljer att tolka dem, eftersom vi inte förstår hundens språk.

De vanligaste symtomen på att hunden har fått gå för långa och stressande promenader är: 

Att ofta gäspa och/eller slicka sig om munnen - signal om att hunden befinner sig i en jobbig situation fysiskt/psykiskt

Bita i kopplet - vill bli av med orsaken till att det är så jobbigt

Krafsa på matte/husses ben - vädjan om att få slippa gå mer

Bita i matte/husses ben eller armar - mer markant sätt att vädja eftersom ingen förstod då hunden krafsade

Stanna och klia sig - ett sätt att skaffa vila på egen hand när ingen förstår

Skälla, till synes utan anledning - Skälla är ett sätt att göra av med stress, precis som stressade människor kan ryta/ropa

DRA i koppel - hunden kämpar för att komma ifrån kopplet

En hund som inte vill leka med en annan hund kan springa oavbrutet fram och tillbaka för att med jämna mellanrum sätta sig eller ställa sig i lekställning, helt stilla, nästan som en staty. Ofta tittar den vädjande på matte/husse också. Ett annat sätt är att "snappa" i luften efter den andra hunden när den kommer för nära, vi tolkar det ofta som ett tecken på att den vill bitas och så får den skäll för att den, egentligen, är trött och osäker på den andra hunden. 

Sen kommer vi till det där med INLÄRNING, en stressad individ, djur eller människa har mycket svårare att lära in nya saker, minnet försämras avsevärt.

Hur är du själv när du är stressad? Jag kan gå omkring med ett par glasögon på huvudet och leta efter mina glasögon. Jag kan ha nyckelknippan i handen och samtidigt leta efter den. Jag tror att jag har glömt att låsa och måste kolla flera gånger, sedan vet jag ändå inte säkert om jag verkligen har låst. Jag kan läsa samma mening flera gånger utan att förstå innebörden av den... 

Om din hund har ständigt stresspåslag så kan du lugnt räkna med att din hund har mycket svårare att tillgodogöra sig hundkursen/lydnadsträningen. Skyll inte på hunden i så fall, fundera igenom er vardag. Förändra sådant som du kommer på som inte är till gagn för din hund. Se till att hålla dig själv lugn - både lugn och stress är "smittsamt", och du kommer att få en mer harmonisk hund som kan tillgodogöra sig inlärningen. 

Anlita en hundcoach/instruktör/hundpsykolog om du känner att du behöver specifika råd om just din hund. Hjälp finns att få på i stort sett alla orter i hela Sverige numera. 

Brinnande intresse

Att jag har ett brinnande intresse för hundar är nog ganska känt, åtminstone i den närmaste kretsen runt min familj. Vi har fyra härliga hundar i familjen just nu och jag är nöjd med antalet även om det ibland känns lite betungande och ger mig dåligt samvete när jag inte hunnit träna alla tillräckligt mycket. Och någon gång är det svårt när jag inte vet vilka jag skall välja att få följa med, det är så himla svårt att välja bort någon, men oftast är det bara roligt att de är så många, det underlättar till och med ibland; de äldre fostrar de yngre om jag inte är riktigt kry för långpromenader så kan de klara motionen någon dag genom att rusa av sig i vild lek tillsammans en stund. Jag har aldrig tänkt så mycket på att hundar är ett så stort intresse för mig. Jag kan tänka smått elaka tankar om en del som är "golfidioter", "datanördar" eller "träningsnarkomaner", det är svårare att se sig själv utifrån. När jag någon enstaka gång per år åker någonstans utan hund så kan jag inte låta bli att snegla avundsjukt på dem som har hundar med sig. Vad kallar man en människa som snart fyller 50 år och inte kan låta bli att fråga "Får jag hälsa på din hund?" när hon för EN gångs skull är ute och roar sig utan hund? Min pappa sa ibland irriterat men med en underton av kärlek i rösten: "Du är en riktig hundfia, det har du alltid varit och det kommer nog aldrig att gå över", jag är helt säker på att han hade rätt och jag har börjat tro på att vissa föds till det. Om man kunde spåra min släkt 8-10.000 år tillbaka så tror jag att mina förfäder var bland dem som startade domesticeringen av vargen, alltså de som började tämja vargarna och startade den avel som ligger till grund för dagens sällskapshundar. Jag tror att min kärlek till hunden är genetisk och att det inte går att göra något åt det. Alltså har jag ett behov av att ha en liten flock omkring mig för att jag skall må bra och det måste väl kunna ses som ett hållbart argument i framtida diskussioner med maken? ...när jag börjar känna att det är dags för ytterligare en jycke menar jag. Var och en är salig i sin tro och jag tror på det genetiska arvet i mitt fall ;) 

När det gäller mitt brinnande intresse så höll det på att sluta i katastrof för ett par veckor sedan. Maken skulle gå och lägga sig och påstod att jag också såg trött ut, nu är jag en lite envis person så jag hävdade motsatsen och påstod att jag skulle se färdigt det program jag hade börjat titta på. Att mannen i mitt liv ansåg att jag såg väldigt sömnig ut det tänkte jag inte bry mig om alls. Pelle lämnade vardagsrummet och jag tror knappt att han hann upp på andra våning innan jag sov, ja, jag erkänner; han hade rätt. 

Jag vaknade hastigt, flög upp på fötter och såg mig omkring. Vilken lukt! Det stank av bränt hår, jag böjde mig fram och blåste ut blockljuset på vardagsrumsbordet och såg mig omkring. Viska låg utsträckt, helt obekymrad, i soffan. Bullen stod vid grinden och verkade vilja gå ut i hallen. Bimbo stod i ett hörn med sänkt huvud. Tequila vankade omkring runt soffan. Då insåg jag att lukten måste komma från någon av hundarna, jag gick igenom varje hunds päls, det var lite dåligt ljus i rummet men jag kände igenom dem, en i taget innnan jag skickade ut dem i trädgården. Jag upptäckte inget konstigt, mer än att Tequilas päls var lite tufsig i nacken och vid ena örat. 

Plötsligt stod vår 16-åring i trappan, yrvaket undrade han vad jag sysslade med. Han sov på andra våning och hade vaknat av lukten! Det stank verkligen av bränt hår i hela huset. Jag tittade på golvet och såg små svarta tussar, det såg ut som om någon hade vrängt ur en socka med ludd i på golvet. "Vem har vrängt sin socka här?" hann jag tänka innan jag insåg att det måste vara päls. Jag böjde mig ner och skulle ta upp en liten pälstuss, då upptäckte jag att det bara var aska, ren aska i små tussliknande formationer. "Herregud! Tequila har brunnit!" Insikten gjorde nästan ont, jag blev rädd i efterskott. Jösses, jag hade somnat ifrån blockljuset på bordet, intill ljuset stod en skål med chips, Tequila har väl blivit sugen och gått upp på bordet med framtassarna, sträckt sig över ljuset för att nå chipsskålen och fattat eld, utan att jag vaknade. Hon har sedan sprungit runt i rummet, "asktussarna" låg inom ett begränsat utrymme en bit från soffan, antagligen har hon skakat sig så att det har slocknat. Någon sa att det oftast "bara" pyr i hår/päls och på något vis så hade det slocknat av sig självt. 

Hur kan man somna ifrån ett ljus på bordet? Det är inte försvarbart, jag känner mig verkligen som en riktigt dålig människa. Vi har flera barn och hundar, hela huset kunde ha brunnit ner. Det enda som är bra med detta är att det inte kommer att hända igen. Alla blockljus och öppna ljuslyktor är utslängda och på soffbordet står en ordentligt tilltagen ljuslykta med "hatt" på. Även fortsättningsvis kommer mitt intresse för hundar att brinna, men några brinnande hundar vill jag slippa uppleva fler gånger. 

Tänd ljus och mys för fullt hela kalla vintern, men var rädda om er själva, barnen och djuren och se till att ni har bra lyktor där ingen kommer åt lågan! 

KRAM Ninni

Häng dem högt!

Tänk att vi har fått så härligt mycket snö! Jag funderar på om vi kan hoppa över skidsemestern i år, kanske bara åka till Ulricehamn några gånger, det skulle spara en massa problem med att hitta stuga i fjällen där man får ta med sig hund, hundvänliga stuguthyrare är sällsynta. Men det var inte dessa privata funderingar jag skulle uppta din tid med. Jag tänker på julens alla hotande faror, nej, inte aggressiva, hysteriska föräldrar i julhandeln utan mer sådant som kan vara farligt för våra husdjur och då tänker jag, såklart, i första hand på våra hundar. 

Har du en vuxen hund så kanske du tänker: "Ja, ja, valptiden är över, min hund välter inga granar och stjäl inte från borden". Tror du ja. Hittills kanske du har haft tur, eller så har du en tillräckligt undergiven hund som inte riktigt vågar chansa på att du inte vaktar trots att du har gått därifrån ;) ...eller så kanske det bara Är så att din hund är ovanligt väluppfostrad.

Lämna aldrig choklad framme, oavsett om din hund är väldigt välartad eller inte! Nötter, vindruvor, skinka, feta korvar och annan julmat är heller inte bra för hundar. Det är ganska vanligt att hundar får i sig folie som suttit runt ischoklad, nätet som suttit runt skinkan, glitter från granen och väldigt vanligt är att de sväljer nätet som suttit runt fåglarnas talgbollar. Även julgranskulorna kan ställa till det med skärskador på både in- och utsida av hund. Håll koll så att du slipper en massa onödiga problem i jul, jourhavande veterinärer växer inte på träd i jultid. Dessutom, om du har turen att få tag på en, så är han/hon duktig på att ta betalt för att bli störd i sin helgvila, fullt förståeligt, men visst är det roligare att lägga de pengarna på nyårsrean eller MyDog? 

När det gäller valpar så kan julen vara ganska krävande för oss hussar och mattar. Julen 2006 hade vi tre schapendoes, kullsyskon, på 9 månader och som bonus, en ljuvlig, något vild, människovalp på 15 månader. Den julen hägnades vår julgran in bakom snygga, gröna kompostgaller. Vi fick någon kommentar om att det verkade praktiskt att kompostera granen direkt. Och även om jag gjorde mitt bästa för att tycka att kompostgallren matchade granen på ett pittoreskt och nästan vackert sätt, så var det kanske mera praktiskt än snyggt. Men, vi fick en mysig jul där kulorna hängde på sin plats i grenen och inget glitter hamnade runt barna- eller valphalsar, inte heller i deras magar. Inte en enda valp behövde magpumpas på grund av att de ätit olämpligt julgodis, allt var frid och fröjd. Vi fick precis en sådan fridfull drömjul som de flesta önskar sig. 

När jag pratar hundträning på mina kurser så brukar jag ställa frågan: Är du en förebyggare eller en åtgärdare? Bäst resultat får man om man förebygger så att problemen aldrig behöver uppstå. Satsa på att förebygga i jul, ställ godisskålarna högre upp än du misstänker att din hund kan hoppa. Stäng in skinkan när ni lämnar köket, hägna in granen och häng talgbollarna högt. Fortsätt sedan sikta högt även när det gäller hundträning, fortsätt att vara en förebyggare så kommer ditt hundår 2013 att bli kanon!

Jag önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt HundÅR 2013

//Ninni 

 

 

Hundens dag

Om jag får bestämma så är det Hundens dag varje dag. Har jag skaffat hund så har jag skaffat mig ett (hund-)livslångt ansvar för en 4-bent varelse som inte alls fått välja ägare. Tråkigt! Ja, det är ofta torrt o tråkigt att prata om ansvar men för egen del har jag aldrig sett det som det minsta betungande att vara hundägare. Jag inser att det kan verka lite märkligt, men jag har aldrig känt att det vore befriande eller skönt att leva utan hund. Dessutom vill jag inte leva utan minst 2 hundar. Många frågar om det inte är jobbigt att vara så låst, man kan ju, i Sverige, inte ta med hundar överallt. Jo, det kan kännas tungt ibland, när det är sommar, varmt o vi vill ta med barnen på restauranger eller andra offentliga ställen där hundar inte är välkomna, i det här landet. Men då tänker jag inte att jag inte vill ha hund, jag funderar istället på om man borde emigrera till Danmark eller Frankrike, där har man en helt annan inställning till hundar, man är mycket mera tolerant o avslappnad, ser möjligheter istället för problem och man har väldigt få allergiker, eller om det bara är så att våra allergiförbund har ovanligt god ekonomi...?

Tar du med hunden till en restaurang i Frankrike så är den alltid välkommen in, även på lyxiga ställen, det hämtas genast en skål med vatten till djuret och man känner sig varmt välkommen :) Självklart tar man inte med sig en stor och/eller rabiat hund på restaurang, skulle någon göra det så avvisas DEN hunden, de kör inte med någon låtsasrättvisa där ingen går komma på grund utav att någon kan vara störande.

Det ÄR förresten tillåtet att ta med hund på ALLA serveringsställen i hela Sverige, åtminstone om man frågar livsmedelslagarna och miljökontoret. Restaurangerna ljuger om de säger att det är förbjudet enligt lag. Det är i så fall den enskilda restaurangens lag. Däremot får inte hunden vistas där maten tillagas, men det får inte du o jag heller, det är endast anställda, behöriga, som får vistas i restaurangkök.

Jag som har en terapihund under utbildning är välkommen på alla avdelningar och i restauranger på Carema i Borås :) Jag brukar fråga dem jag möter om de gillar hundar, några svarar "nej, fy de hårar, skäller o dreglar" och jag kan hålla med om att hundar kan vara både störande o lite äckliga ibland, de äter skumma illaluktande saker som de hittar o de rullar sig i äckligheter ibland, det är ju fakta. Men trots det så är det aldrig någon som har ifrågasatt hundens närvaro i lokalerna. Jag har den i koppel, ser till att den är torr om tassar o päls när vi går in o att den inte skäller. Det tycker jag hör till normalt, både, folk- och hundvett. Jag har till och med mött troende muslimer som har velat testa att göra trix med min hund. (hunden är visst ett "smutsigt" djur enligt islam") Även de som inte gillar hundar kan le åt Viska när hon spelar spel eller gör en konst. Att man inte vill ha en hund nära inpå sig betyder ju inte att man inte klarar att se på den, åtminstone inte om man är en normal nyanserad människa. 

Hundens dag då, jag skulle önska att det fanns en "gamla hundars dag" jag önskar att alla hundar över 3 år skall få ha ett rikt liv. Att de slipper gå exakt samma "kusserunda" 3 ggr/dag. Att de får lov att provs på cirkuskonster, spårträning o annat roligt och att de skall slippa bli en anonym del av inventarierna i sina ägares hem. Gamla hundar både kan och vill lära sig nytt o som ägare får man ett trevligare, rikare o enklare hundliv om man gör något tillsammans med sin 4-benta kompis. Hundar som får träning blir mer följsamma o lättare att hantera. Det kvittar VAD man tränar, bara man GÖR DET! :) 

Vill du ha träningstips som passar dig o din hund? Möt oss på Hundens dag i Kinna lördag 15 september kl 10-14

Höstens kurser

Nu var det förfärligt längesedan jag skrev i den här bloggen, tiden vill inte riktigt räcka till, våren har varit hektisk med både kurser, dagishundar, privatträningar, klippningar, pensionatet, egna hundar och inte minst våra barn :) Jag skall försöka att skärpa till mig. Min avsikt med den här bloggen var från början att hålla både gamla och nya kunder uppdaterade om vad som händer här på VillGott´s, jag skall försöka att leva upp till det målet under hösten och vintern, jag lovar! 

Just nu sitter jag mitt i planeringen av höstens kurser, jag lägger ut dem allteftersom det blir klart, det är möjligt att det kan bli en del ändringar men jag hoppas att det vi planerar nu skall kunna ligga fast. Jag väntar på svar från ett par instruktörer som jag vill låna in i höst, mer info kommer när det är klart.

Minst två nya kurser skall det bli under hösten: Ung med hund (som skulle startat i våras men sköts upp då) mer info på hemsidan. Jag startar också en helt ny specialkurs: Släpp kontrollen lös! Den är i första hand avsedd för dig som har en spänd, hyperaktiv och/eller okoncentrerad hund, men det är en kurs som är lärorik för alla. Mer om denna kurs kommer på hemsidan inom kort. 

Har du egna förslag och önskemål om kurser så hör gärna av dig! Jag är pigg på det mesta och ett av mina mål i livet är: Sysselsättning för alla "vanliga familjehundar"! :)

Just nu är det ett perfekt hundväder, men trots det så önskar jag er alla en något varmare sommar, med många härliga bad och mycket mys och träning med era hundar!

//Ninni

 

Mera snö

När våren närmar sig blir man sällan så glad när det kommer ny snö, men när man ser hundarnas lyckorus i snön då känns det helt okej ändå :) Tänk att kunna leva så i nuet, att glädjas åt det lilla istället för att bara gnälla. Vi har mycket att lära av våra fyrbenta vänner, idag övar jag på att glädja mig åt att det är mysigt med snö, det ser rent, ljust och vackert ut och hundarna är extra ystra och lyckliga :)