När våra barn har varit sådär 2 år, ni vet när de börjar kunna gå hyfsat stadig, ja, till och med kan springa eller skutta några steg? Då brukar jag ta dem i handen, böja mig framåt, de är ju så små, och säga: "Nu förstår du lille vän, nu kan du gå så duktigt så nu är det dags att börja motionera". Första etappen brukar gå bort till grannen, det är en raksträcka och helt plant, ca 400 m grusväg med fri sikt, alltså egentligen ingen match för en som kan gå...
...nä, det här är inte sant. ALLA vet väl att en så liten unge inte behöver någon motion...? Men varför i hela fridens namn tror man att valpar behöver motionera då?! Det är ju EXAKT samma sak! Leder, muskler, balans ingenting fungerar fullt ut, som hos en vuxen hund. Ändå finns det, till och med uppfödare, som motionerar valpar. Jag väljer att tro att det är okunskap, jag vill inte tro att någon vill plåga eller skada sin valp, genom motion, med berått mod.
Förutom att leder och muskler tar stryk av motion i för tidig ålder så är det också en mental prövning för den lilla valpen. Det som väldigt få verkar veta är att valpar som motionerar blir enormt stressade, muskler och leder blir stressade vilket kan ge inflammationer och andra problem men att utsätta kroppen för något som den inte är mogen för gör att även hjärnan och därmed "tänket" blir stressat.
Kroppen alstrar stresshormoner, bl a adrenalin och kortisol, adrenalinet är inte något problem, men kortisolet tar så lång tid på sig att gå ur kroppen så att om man motionerar valpen inom ett dygn igen, och sedan igen... då kommer valpen aldrig att komma ner i en normalnivå. Den kommer alltså att ha alldeles för höga nivåer av detta stresshormon vilket gör att även inre organ kan ta skada på sikt.
Det är inte bara koppelpromenader som är stressande, att kasta pinnar/bollar åt hunden eller pipleksaker kan vara oerhört stressande, det finns hundar som blir "boll-/pinntokiga", de kan inte koppla av om det finns pinn- eller bolliknande föremål i deras närhet, utan sitter och skakar av stress. För den oinvigde kanske hunden ser "rolig" ut, "den viftar ju på svansen, då måste den väl vara glad?" Nja, hundar viftar på svansen i en massa situationer, till och med vid ren aggression ibland. Det gäller att ha förmåga att tolka HELA hunden, inte bara en liten kroppsdel. Något annat som kan stressa en valp är lek med andra hundar. Man tror ofta att "de har kul tillsammans", när jag kan utläsa att den ena hunden verkligen avskyr att vara där, man tolkar den bugande, stillastående hunden som att det gör en lekinvit, när den egentligen ger en lugnande signal till den andra - som kanske inte bryr sig.
Det finns ytterligare en sak som kan stressa en hund väldigt mycket och det är FÖR höga krav. Se till att din hund trivs med att vara intill dig så får du en kompis som aldrig sviker och sällan viker från din sida. Jag skriver sällan, därför att en hund är ett djur, vi kan inte räkna med att de skall göra rätt till 100%, dvs så som vi anser att det är rätt. Om vi vill ha en liten robot så kanske det inte är ett domesticerat rovdjur, dvs hund, vi skall köpa.
Hundar som lider av stress kan ge en massa symtom som kan vara svåra att uppfatta om man inte är så hundvan. Vi uppfattar ofta dessa symtom som "ovilja", "ofog" och "dumheter", men det handlar egentligen mera om hur vi väljer att tolka dem, eftersom vi inte förstår hundens språk.
De vanligaste symtomen på att hunden har fått gå för långa och stressande promenader är:
Att ofta gäspa och/eller slicka sig om munnen - signal om att hunden befinner sig i en jobbig situation fysiskt/psykiskt
Bita i kopplet - vill bli av med orsaken till att det är så jobbigt
Krafsa på matte/husses ben - vädjan om att få slippa gå mer
Bita i matte/husses ben eller armar - mer markant sätt att vädja eftersom ingen förstod då hunden krafsade
Stanna och klia sig - ett sätt att skaffa vila på egen hand när ingen förstår
Skälla, till synes utan anledning - Skälla är ett sätt att göra av med stress, precis som stressade människor kan ryta/ropa
DRA i koppel - hunden kämpar för att komma ifrån kopplet
En hund som inte vill leka med en annan hund kan springa oavbrutet fram och tillbaka för att med jämna mellanrum sätta sig eller ställa sig i lekställning, helt stilla, nästan som en staty. Ofta tittar den vädjande på matte/husse också. Ett annat sätt är att "snappa" i luften efter den andra hunden när den kommer för nära, vi tolkar det ofta som ett tecken på att den vill bitas och så får den skäll för att den, egentligen, är trött och osäker på den andra hunden.
Sen kommer vi till det där med INLÄRNING, en stressad individ, djur eller människa har mycket svårare att lära in nya saker, minnet försämras avsevärt.
Hur är du själv när du är stressad? Jag kan gå omkring med ett par glasögon på huvudet och leta efter mina glasögon. Jag kan ha nyckelknippan i handen och samtidigt leta efter den. Jag tror att jag har glömt att låsa och måste kolla flera gånger, sedan vet jag ändå inte säkert om jag verkligen har låst. Jag kan läsa samma mening flera gånger utan att förstå innebörden av den...
Om din hund har ständigt stresspåslag så kan du lugnt räkna med att din hund har mycket svårare att tillgodogöra sig hundkursen/lydnadsträningen. Skyll inte på hunden i så fall, fundera igenom er vardag. Förändra sådant som du kommer på som inte är till gagn för din hund. Se till att hålla dig själv lugn - både lugn och stress är "smittsamt", och du kommer att få en mer harmonisk hund som kan tillgodogöra sig inlärningen.
Anlita en hundcoach/instruktör/hundpsykolog om du känner att du behöver specifika råd om just din hund. Hjälp finns att få på i stort sett alla orter i hela Sverige numera.